1971 började jag som elev på Hundvården. 1972 blev jag anställd och 1974 köpte jag trimmet av dåvarande ägaren.
På den tiden var klippmaskinen något som man i princip bara använde sig av på pudlar.

Fingrarna var de viktigaste redskapen.
Tyvärr har synen på trimning förändrats och därmed också pälsars struktur. En bra strävhårig päls föll lätt av med flinka fingrar. Tyvärr blev det modernt med fluffiga ben och för att få detta måste det till en mjukare päls.
En mjukare päls är svår att plocka.

Fram med trimkniv eller maskin. Väck med gammalt hantverk, in med det moderna.
Detta drabbade också spaniels.
När jag började som trimmare på 70-talet existerade inte maskin på dessa raser. Fingrarna plus effilering om nödvändigt.

I slutet av 90-talet var jag hos Tom och Dorothy Bury Lyndora kennel några dagar.
Dorothy undrade om jag ville trimma några av deras hundar, vilket jag tackade ja till.
Maskin?, undrade Dorothy. Du bestämmer sa jag. Alright, no machine!
När jag hade trimmat två hundar kom hon in och tittade
(fast egentligen kom hon en gång i timmen med te "Do You want some tea love?) och sa
"Oj, du trimmar precis som jag och dina handgrepp är precis som mina.

Att hon menade allvar förstod jag när hon dagen efter bad mig trimma GBSHCH Lyndora Game Boy.
Han blev fyra i sin klass på Cruft´s.
Om du i grunden vill lära dig att trimma din hund på engelskt vis, har du stor nytta av trimschemat som är hämtat ur en engelsk årsbok. Ett tips! Om du inför utställning måste klippa något på springerns kropp, upprepa då inte klippningen en gång till utan låt pälsen komma i fällning så att du kan återställa den. Handen på hjärtat. P g a ledbesvär klipper jag numera öron och hals men aldrig på kroppen. LYCKA TILL!